Med förundran upplever jag skönheten i naturens gemensamma linjer. Dessa förtydligas när former som i verkligheten är mycket små kraftigt förstoras. Den krökta linje vi ser i den spirande ormbunken, i fågelns nacke och nautilussnäckan finns även i vårt eget kroppsspråk, i vår hållning och våra gester. Hos oss förmedlar dessa linjer tydligt känslor och hur vi relaterar till andra människor. De utgör en fundamental del i vår kommunikation.

Jag arbetar idag både med keramik och musik. Mellan dem finns ingen motsättning, där finns linjer och rörelse, rytm och puls. De är tecknandet av livet, abstrakt eller konkret. Musiken byggs av subtila variabler endast vibrerande i luften, men med krav på total  exakthet, intressanta bara med tydligt uttryck. Tyngd, lätthet, rytm och puls. Allt är där när vi andas. Samma totala närvaro, nerv och intensitet som i konsertögonblicket vill jag föra vidare i den visuellt konkreta form som keramiken utgör.

Centrala begrepp i mitt arbete är sinnlighet, ärlighet och mod. Hela tiden vill jag i mitt arbete nå längre, utforska och gestalta det sköra och det starka, visa mångtydigheten och sambanden.

jag vill fånga lättheten
rörelsen och kraften

skapa eterisk keramik
abstrakt arkitektur
konkret musik

Jag har också haft glädjen att samarbeta med kreativa människor inom olika fält. Det är spännande och lärorikt inte minst att se hur andra förhåller sig till utmaningar. Det fascinerande och intressanta är hur resultatet blir när flera som gör sitt bästa inom sitt fält tillsammans kan uppnå något som ingen av dem kunnat göra helt själv. Mycket givande är det också att möta de människor som kommer för att få något förskönande till sitt hem eller offentliga rum. Att lyssna in och med intuition och kunskap göra mitt bästa för någon annan ger mig glädje och energi.

© Anna R. Kinman 2020

”Vanitas i vår tid” ur broschyr till separatutställning på Galleri ArtSight, Hornsgatan 36, Stockholm, feb-mars 2025:

Anna R Kinman arbetar i brons och keramik för offentliga och privata miljöer. Hennes verk visar en fascination för hur linjer i naturen även återfinns i vår mänskliga, ordlösa kommunikation, genom gester och kroppsspråk. Hon ser många gemensamma drag mellan skulptur och musik, som långa linjer och komplexitet, tyngd och lätthet, rytm och puls. I stora skulpturer strävar hon efter lätthet och grace och önskar fånga en känsla av rörelse och riktning. Samma intensiva närvaro som i konsertögonblicket söker hon gestalta i sina skulpturer. Centrala begrepp i arbetet är sinnlighet, ärlighet och mod. Hon utforskar och gestaltar det sköra och det starka, visar mångtydighet och samband.

I över 20 år har hon arbetat med skulptur som konkret form, men har även en Master of Arts in Music Performance och en Master of Fine Arts in Music Education med studier i Sverige, Italien och Danmark. Hennes verk finns i Japan, Italien, Frankrike, Schweiz, Nederländerna, Australien, USA, Belgien, Danmark och Sverige.

I hennes skulpturer finns flera berättelser. En är om kraften i det som växer, i naturen och i oss som människor. En är om hur allt hänger samman. Hur vi är beroende av varandra, ger näring till varandra, bär varandra- såsom hela naturen hänger samman i biotoper och ekosystem. Det sköra är samtidigt det starka. Sorg och existentiell ensamhet finns där, men döden, förgängligheten, blir en förutsättning för nytt liv. Livet, erfarenheten ger spår och samtidigt skönhet och styrka.

Arbetsprocessen med brons är lång och krävande med många olika moment. Anna beskriver arbetet som lustfyllt och kreativt med en sorts dekonstruktion av naturen till små delar som sedan sammanfogas till helt nya former. Det skapar en väldig närhet till detaljerna. Brons är ädelt, åldras vackert och ger möjlighet för tunna, men mycket starka strukturer. Det bräckliga, ömtåliga blir förevigat, nästan alltid med någon oväntad förändring som ger nya möjligheter och för den kreativa processen vidare. En tulpan kan likna ett monster, en fröställning får en ödmjuk hållning, ett illerkranium slår ut och blir lik en blomma med skimmer, en snäcka tar hand om en annan. Betraktaren bjuds in till detaljrikedomen som öppnas inför en undersökande blick.

”Vanitas i vår tid”

Temat ”Memento mori”, ”Minns din dödlighet” har intresserat människor i alla tider.
Inspirationen till utställningen kommer från 1600-talets ymniga blomster- och vanitasstilleben liksom från den Japanska strikta blomsterbindartraditionen Ikebana. Dessa traditioner står på flera sätt i kontrast till varandra, men hos båda finns en harmoni, en vördnad för växtmaterialet och förgängligheten är en del av kompositionen. Livet och döden- gestaltade parallellt.

Slutligen gror inspirationen ur förundran inför naturens rikedom. Hon har en önskan att öppna våra ögon för de små tingen i naturen, i vardagen. Fågeln som sjunger när du springer till bussen. Ogräset som blommar mellan gatstenarna. Det kan hjälpa oss att byta perspektiv, att se oss själva och vår dagliga strävan på nya sätt. Den skönheten ger kraft och ödmjukhet.